Liksom den nyfödda babyn söker sig fram till tutten. Efter näring, kärlek och något mysigt att pyssla med. Så tycks människan, även som vuxen ständigt leta efter något att fylla ut sitt tomrum med. Något att göra. Något som smakar. Något som tröstar. Rastlösa och fixade till tänderna spanar vi utsiktslöst efter en avgörande lösning på tillvaron. En paketlösning fjärran tomhet, ensamhet och isolering. Från famn till famn vandrar vi i hunger och längtan drivna av minnet av den allra första kärleken. Jungfrukärlek. En sugande sammansmältning av kroppar, vätskor och tysta tankar. Ett totalitärt tillstånd av gemenskap. Och aldrig kan vi ta oss dit igen. Till de dagar som flytt. Då vi var tillsammans i förening, förgrening och förtrollning - i fullständig gemenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar