Jag var nere vid havet idag. Vi snackade om det senaste. Precis som vi brukar. Havet och jag. Etthundratusen oljefat per dygn blöder ur jordens inre rakt ut i havet! Vi förstår ingenting. Havet och jag. Och vi lyssnar till den dagliga rapporteringen om en av världshistoriens största oljeläcka någonsin. Och ändå går det inte att förstå innebörden av katastrofen på sikt. Det går helt enkelt inte att få utsikt ännu. Och det skrämmer oss, havet och mig. Så vi föll i gråt.
måndag 21 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar