Vadå rättighet att ha sex?

I dyningarna av Littorins eventuella sexköp skvalpar nu debatten om den svenska sexköpslagen i media. Vågorna går höga, för nu vet folk exakt vad de tycker. Vi snackar plötsligt sex som aldrig förr, eller rättare sagt, vi snackar om hur någon annan har sex. Som aldrig förr! Som vanligt.

Förvånansvärt många anser att sex inte är något annat än en mänsklig rättighet och om två vuxna människor bestämmer sig för att en vill prostituera sig och en annan vill köpa sig lite sex, vad är då problemet? Att det skulle vara straffbart enligt lag att köpa sex är ett uttryck för manshat, menar några och pekar finger åt "radikal feministisk sexdebatt".

Vi måsta värna om DET FRIA VALET, kuttrar flocken. Det fria valet. Hey! Stora ord och gigantiska begrepp kastas hit och dit i en modern rumba. Mindre charmiga syns mig människor som på fullt allvar hävdar att det finns "massor av vanligt folk" som helt frivilligt vill sälja sexuella tjänster som vilka andra praktiska tjänster som helst. Som en slags diversehandel. Myten om den lyckliga horan är redan en succé. Glädjeflickan. Vi vet det och förstår samtidigt hur viktigt det är att hålla den vid liv. Myten! Det var inte så värst längesedan som det inom ramen för äktenskapet, ansågs som var mans rättighet att ha sex med sin maka. Oavsett om hon var villig eller inte. Bara det är värt en fet analys.

Jag vet inte mycket men jag tror bestämt att det fyller en funktion att fastställa idéer om att det skulle vara en mänslig rättighet att köpa sex och jämföra prostituerade med vilka hantverkare som helst: snickare, murare, fönsterputsare, knullare, målare, trädgårdsarbetare, avsugare, asfalterare.