tisdag 26 oktober 2010

Gubbsjukan är allt svårare att ringa in

Är det synd om mannen och är manlighet en folksjukdom? Det är några av de frågor som debatteras i veckans radioreportage på Nya Vågen. I programmet "Sjuka gubbar och genusnischad tv-dramatik" diskuterar Manne Forsberg och Anne Swärd bland annat om vad männen inom kulturen har att förhålla sig till i sina beskrivningar av sexuella relationer - för att inte hamna i gubbsjukefacket. Är manligheten ett folkhälsoproblem och kan manliga författare skriva om "manlig sexualitet" (vad det nu är) utan att samtidigt stämplas som gubbsjuka. Jag älskar den här typen av program och öppna diskussioner där verbalt begåvade personer i radio sitter och spånar sig fram till något som aldrig kommer att leda till sanning eller låsta ställningstaganden. För vad är sanning när allt kommer omkring? Och i sammanhanget - vad är gubbsjuka? För att överhuvudtaget kunna tala om gubbsjukhet som ett återkommande tema i litteratur eller film så behövs en definition. En ganska klurig uppgift.
Debatten om det råder gubbsjuka när mäns sexuella relationer ska iscensättas blommade upp i och med nobelpristagaren Mario Vargas Llosas tidiga författarskap och nu även till Lisa Langseths bioaktuella film " Till allt som är vackert". Filmen handlar om en ung förortstjej som förälskar sig i en medelålders diregent och enligt en recension i DN "undviker Langseth stereotyperna i hur en man av upphöjd konstnärlig börd möter en ung och obildad kvinna av folket". Och även om attraktionen beskrivs som ömsesidig så är mötet mellan de båda "en uppvisning av två kolliderade verkligheter. Hon tror sig funnit den stora, rena, av verkligheten oanfäktade kärleken upplyst av konsten. Han ser henne som ett vackert, tillfälligt och lite lustigt upplysningsprojekt, som utöver det sexuella äventyret också öppnar för faderligt nedåtblickande introduktion till både Schopenhauer och Ekelöf" (DN.se, Eva af Geijerstam) Även i Nya vågens samtal om filmen konstateras att sexualitet handlar om makt och menar att det visst kan vara okej för en ung tjej att använda en äldre man som en språngbräda för att få fart på sin egen klassresa - uppåt...framåt! Intressant reflektion ur ett sociologiskt perspektiv om samhällets eviga traditionella små byggstenar!
Sammanfattningsvis kan vi uppfatta den omtvistade gubbsjukan rentav som en variant på solidaritet - om än något suspekt. Den gubbsjuke och välbärgade mannen skulle kanske i vår kommersiella och alltmer djungellika samhällsstruktur kunna betraktas som en ren resurs. Och nu när de sociala skyddsnäten sakta men bestämt monteras ned - får vi väl se oss om efter en välbärgad, lite till åren kommen man och slå till!

1 kommentar:

  1. Jag läste i en av alla bokbloggar jag följer om konferensen i Göteborg, var du där? Ni kanske träffades rent av... http://www.enligto.se/2010/11/04/om-sex-och-sant/

    SvaraRadera