Debatten om det råder gubbsjuka när mäns sexuella relationer ska iscensättas blommade upp i och med nobelpristagaren Mario Vargas Llosas tidiga författarskap och nu även till Lisa Langseths bioaktuella film " Till allt som är vackert". Filmen handlar om en ung förortstjej som förälskar sig i en medelålders diregent och enligt en recension i DN "undviker Langseth stereotyperna i hur en man av upphöjd konstnärlig börd möter en ung och obildad kvinna av folket". Och även om attraktionen beskrivs som ömsesidig så är mötet mellan de båda "en uppvisning av två kolliderade verkligheter. Hon tror sig funnit den stora, rena, av verkligheten oanfäktade kärleken upplyst av konsten. Han ser henne som ett vackert, tillfälligt och lite lustigt upplysningsprojekt, som utöver det sexuella äventyret också öppnar för faderligt nedåtblickande introduktion till både Schopenhauer och Ekelöf" (DN.se, Eva af Geijerstam) Även i Nya vågens samtal om filmen konstateras att sexualitet handlar om makt och menar att det visst kan vara okej för en ung tjej att använda en äldre man som en språngbräda för att få fart på sin egen klassresa - uppåt...framåt! Intressant reflektion ur ett sociologiskt perspektiv om samhällets eviga traditionella små byggstenar!
Sammanfattningsvis kan vi uppfatta den omtvistade gubbsjukan rentav som en variant på solidaritet - om än något suspekt. Den gubbsjuke och välbärgade mannen skulle kanske i vår kommersiella och alltmer djungellika samhällsstruktur kunna betraktas som en ren resurs. Och nu när de sociala skyddsnäten sakta men bestämt monteras ned - får vi väl se oss om efter en välbärgad, lite till åren kommen man och slå till!
Jag läste i en av alla bokbloggar jag följer om konferensen i Göteborg, var du där? Ni kanske träffades rent av... http://www.enligto.se/2010/11/04/om-sex-och-sant/
SvaraRadera